All I want is her to remember me...

Jag låter blicken slå ut över rummet, alla var totalt påverkade av den starka alkoholen. Jenny stod en bit bort tillsammans med Louis samtidigt som jag försöker hitta Niall men det kändes hopplöst, folkhavet var för stort.

"Why are you standing here alone, Hazzy?", mumlar någon sluddrig och jag finner Niall bredvid mig.

Jag skrattar en aning och tar emot glaset han räcker fram till mig och jag halsar den direkt. Allt känns suddigt och det bränner till när den starka alkoholen åker ner igenom halsen. Snart så kommer Louis snavande mot mig och pekar på Jenny.

"She doesn't feel so good, let's go home.", sluddrar Louis och jag och Niall nickar lite.

Vi letar reda på Mike och Lizzy innan vi snubblar och snavar mot den svarta bilen.
"Who drives?", mumlar jag och sätter mig i baksätet.
"I can.", svarar Mike fort och hoppar in i förarsätet.

Vi alla hoppar in i den stora bilen och Mike startar bilen. 
"Is this really smart?", sluddrar Jenny och vi alla vänder blicken mot henne.

"Yeah, of course it is, why wouldn't it be?", skrattar Louis och hon möter hans blick.

"We're all drunk... Something can go wrong...", mumlar hon. 

Vi alla var så påverkade att vi bara skrattar åt hennes påstående. 

"I'm serious.", ryter hon och Mike vänder blicken mot henne.

"Oh shut up back there, I'm a good driver okey?", väser han och hon sätter sig spikrakt upp.
"MIKE, WATCH OUT!", skriker hon så gott hon kan, men det är försent - bilen har redan åkt in i trädet och allt blir svart.

 

Allt sitter fast i huvudet... Jag såg rädslan i Jenny's ögon när hon fick syn på trädet innan oss. Snabbt hade jag vänt blicken dit hennes ögon var riktade och orden hade lämnat hennes mun. Allt blev svart och jag vaknade av Louis, Lizzy och Niall's tysta stön av smärta. Jag hade riktat blicken mot Mike och jag förstod direkt att det värsta hade hänt, han var död. Hans bröstkorg var helt stilla och ögonen en aningen stängda. Mitt hjärta hade bultat hårt och jag fick panik. Jag vände huvudet för att få syn på Jenny liggndes helt stilla med huvudet lutad mot bilfönster. Hon verkade ha blivit rejält skadad och min panik blev värre. Hade jag förlorat både Mike och Jenny? Men sedan märke jag något som fick mig lugna ner mig en ynka aning, hon andades. 

 

Jag satt i timmar och höll Jenny hårt i handen, jag vägrade släppa taget och lämna henne. Om och om viskade jag "wake up" eller "I love you" eller liknande. 
"Sir, you should leave.", säger en sjuksyster men jag skakar på huvudet.

"No, I'm gonna be here when she wake up.", mumlar jag sårat och stryker hennes hand lätt med tummen.

Hon suckar lite innan hon nickar och sätter sig på stolen bredvid mig.

"Where is her parents?", frågar hon försiktigt och jag möter hennes blick.

"They told me to call when she woke up.", förklarar jag och hon nickar och kollar på Jenny.

"You really love her, huh?", säger hon och suckar juvligt. 

Jag nickar långsamt och för Jenny's hand mot min mun och ger en fjäderlätt kyss på hennes hands baksida.

"Don't worry, she will wake up.", säger hon en aningen oövertygat och reser sig upp.

Jag ger ett svagt, tacksamt leende och hon besvarar det svaga leendet och lämnar rummet.
"Wake up Jenny, I need you.", viskar jag och sluter mina ögon.

Helt plötsligt känner jag hur någon klämmer till min hand och jag öppnar ögonen fort för att få syn på Jenny's halvöppna, klarblåa ögon kolla förvirrat på våra ihoplänkade händer.

"Baby, you're awake.", säger jag som jag nästan inte kan tro mina ögon.

Hon höjer på blicken och hennes blå ögon kollar rakt in i mina tårfyllda, gröna ögon.
"Do I know you?", frågar hon förvirrat. 

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ohh... Nervös tjej! Min första FF som jag publicerar, haha ^-^ 
Kan man få... 5 kommentarer för nästa..? ^-^